Ögonen var bländade av minnen

Där de såg upp på de omålade takbjälkarna

I sina gråa omålade nyanser

Oseende de gråvita spindelnäten

Utsträckt på den knöliga träsängen

Där bäddmadrassens innehåll klumpat ihop sig

Skidade benen fram i den klibbiga snön fortfarande

Mindes kroppens motstånd mot blåsten

Andningstäppan som stannade upp mig

Tiden som fick hungern att riva

Den torra munnen endast fylld av kall osmaklig snö

Sakta mindes den huset i skogsbrynet

Öde och tomt lämnat i sin misär

Sakta med vindens virvlande rytande utanför

Kunde sömnen välkomna glömskan