Tyst viskar sista vinden bort på spöklikt vis.
Vattnet ligger blankt vad om vi inget vet.
Inget bryter spegeln som i mörkret liknar is.
Vila får nu träden som med vinden slet.

Spegeln bryts av liv, ringar växer stort.
Herre gul väcker mod i det vi inte vet.
Systemets herre reser sig så fort.
Löjan flyr från gäddan så fet

Virket anar vinden någonstans.
Träden är nu bjudna upp till dans.
Friden vara under mörkrets tid.
Arbetet tar efter friden vid

/Mikael alias Livet