Rosor som spirar med liv och vilja.
Ur mull eller sten dom inget skilja.
Fagra och vassa dom lockar många,
Klättrar högt för att nå o bli långa.
Dom har skönhet att fälla den finaste,
Dom är vassare än svärmor den bittraste.
Dom är sköna att njuta med varsam hand,
För den som inte vördar dom, repar en rand.
Knoppar dom många väntar att slå ut,
Spricka upp och bli spröda med skjut.
I färg dom fager cerisröd lyster når,
Men kom ihåg dom har taggar som flår.

/Mikael alias Livet