En dröm, en dröm som har krossats ännu en gång,
en dröm jag inte orkar laga en gång till,
men bitarna, de är för vackra, för vackra för att sopas ihop och kastas iväg, det går bara inte.
Så länge ingen ser, ingen ser sprickorna kan jag fortsätta, fortsätta blunda för sanningen, fortsätta som om allt var som vanligt, som om ingenting har hänt.

En dröm jag inte kan leva utan, en dröm jag inte kan laga.