Hon är vacker där hon går
marken avundas hennes lätta steg

hennes långa lockiga bruna och böljande hår
och solen liksom ett öppet hjärta följer hennes väg

med späda armar och vacker barm
det vänliga i leendet som ler åt inget

med stålblå ögon som håller en varm
det glada bejakandet, det omättliga kärlekssinnet

du är naturälskarens blomma i blom
full av nektar som luktar mjölk och mandel

du är nyfikenhetens ständiga ungdom
full av karaktär men alltjämt fri från klander

du är kyssen som alltid vill ut
fägringen lika stor som underbar

skrattet som bubblar under din hud
ömheten som finns i varje andetag du tar

vi som inte tog varandra för givet
kärleken fortsätter vara det evigaste vi har

livet återvänder hem till Livet
och vi kommer snart inte längre finnas kvar

man kan aldrig veta vägen innan den hägra
förlorad är varje visshet om det osäkra

om hon går sin väg har ändå kärleken fått råda
det handlar inte om att vinna utan om att våga