bilfärd i solnedgång

tidig sommar

han och hon

i Skåneland

solen var varm

ikväll smattrar regnet mot rutan

enstaka gula löv skimrade

när de tog sig upp genom bergen

lapphund före och hon efter

solen inte längre lika varm i förorten

hon lyssnar till de viskande rösterna

vet att de håller hand

bygger tillit

kärlek övervinner

hon överlämnar

vill våga tro att sår kan läkas

träden slår i vinden

rösten i telefonluren

paniken och skräcken

hon kan inte möta

upprepar gamla mönster

inser

sorg som vill ut

byt fokus

in mot mitten

når

de måste leva sina nya liv

utan skuld

bygga nytt

natten är svart

regnet sköljer

de letar sitt ansvar

lägger bort

natten är tyst

höststormen ryter

i morgon skall hon färdas igen

minns värmen i natten

ser de två som sover

vill tro

© Eva Langrath augusti 2009