Inatt drömde jag om Jan Guillou och en skål full med svarta och gulrandiga, mycket smala ormar. Jag undrar vad han ville mig. Varför komma och hälsa på mitt i natten?
Sökte han mig eller var han vilse i sin egen dröm, på villovägar i sin
machoroll som den store mannen.
Kanske skulle detta bli en uppmaning att söka mannen inom mig.
Konfunderad sitter jag här och letar efter min inre manlighet.
Lite jävlar anamma att lägga i lådan  där allt det kvinnliga ligger och brer ut sig. Lite stake att ta för sig av livet.

En gång i tiden använde jag honom som onaniobjekt i min ensamhet. Han blev den man som då kunde tillfredställa mig. Är det därför han kommit tillbaka, saknar han den delen av livet. Att få vara ett sexuellt begrepp. Inte vet jag.
I alla fall ger jag mig ut på den resa som skall få mig hel, en resa i tid och rum. Även i världar som kanske inte existerar för alla.

ZOLOFT 1

Jag sitter i min vita kimono och försöker svälja ned det vita pillret. Det tar emot och jag vet inte varför .
Vill jag inte bli en människa utan fittångest?
Vill jag inte bli som andra. Befriad . Kunna gå ut och uppföra mig som man ska. En gestalt klädd i HM:s senaste underkläder.
Totalt utan självinlevelse och utan egocentrisk.

I min fantasi ser jag mig som en smal kvinna med livet i behåll och med snubblande skor som reser världen runt. Världsvan tar jag mig genom säkerhetskontrollen på flygplatsen och tar en taxi till hotellet. Checkar in som Demi Moore och träffar Bruce Willis i baren. Sen går vi upp till hans rum och knullar livet ur oss.
Efter det tar jag nästa flyg ut i världen och går igenom nästa säkerhetskontroll. Fastnar eftersom jag i fickan har nycklarna hem som jag trodde att jag kastat för länge sedan. Pinsamt.
Denna gång checkar jag in som mig själv och träffar ingen man i baren . Äter ensam middag och inte ens kyparen ser mig. Dags att ge sig av och bli någon annan. Undrar vem jag skall välja nu.

Som Kristina Lugn sitter jag i en lagom rökig miljö någonstans i Stockholm och talar med min släpiga röst. Jag är det jag skulle vilja vara i min fantasi, en erkänd poet. En kvinna som kan skrida till verket utan att bli refuserad.

Tillbaka till kimonon, jag kan fortfarande inte förmå mig att svälja tabletten. Tappar jag min fantasi och mina önskningar har livet inget mer att erbjuda. Varför då leva om man inte kan leva. Med fittångest.

Nu har jag landat på en solig ö. Tänk jag kom med i Robinson i år. Efter åtskilliga strapatser och intriger har jag gått ner ytterligare fem kilo. Smalare än någonsin tar jag emot prissumman. Framröstad som årets Robinson av svenska folket.

Äter gott och har problem med vad jag skall göra av den halva miljonen. Hade visserligen sagt att jag skulle skänka hälften till välgörande ändamål. Det målet får bli jag själv. Tänk vad välgörande det skall bli att få ta en heldag på spa Sedan kan jag nog träffa kändisar, jag har liksom blivit en tillfällig sådan själv.

Verkligheten tonar upp sig, det ringer på dörren. Utanför står Kronofogden och vill ta min stereo. Hade precis glömt att jag inte betalt min parkeringsbot från i somras. Skall jag svälja min tablett innan han går. Han kanske vill ha en så han slipper ligga sömnlös i natt efter en dag då  han tagit med sig folks ägodelar. Hur kan han leva utan Zoloft när inte jag kan.

Nu borde jag verkligen ta tabletten för att höja mig själv. Har hamnat i Afrika. Tänk vad folk dör här. I AIDS och i svält. Det är rent bedrövligt vilket liv. Nej, inte tänka på det nu. Bort till något annat. En ny flygresa. Hmm, vart skall jag resa denna gång?

En annan planet. Jag är nog född på Amelissa, en planet med två solar i Andromedagalaxen. Långt bort från Jorden. Ja, det är därför jag känner mig ensam. Jag är ett stjärnbarn.

STJÄRNBARN

Sitter och tittar på den dubbla solnedgången och känner mig tillfreds. Livet på Amelissa bjuder inte många tillfällen till privat förnöjsamhet. Här är det ordning och struktur som gäller. "De styrande" har bestämt hur vi skall ha det och vilka åsikter som är bra för oss att ha, det passar mig fint. Inte tänka själv.
Idogt arbete och en kärnfamilj att känna tryggheten hos.
Det är varmt här och jag är smal. Lite lustig frisyr men likformig. Skuggan från bergen faller aldrig eftersom solarna kompletterar varandra. Det är bra för då finns ingen skugga att falla i sömn i.

Vi äter inte Zoloft för att bli lyckliga. Lyckliga är vi ändå, det är bestämt så och vi lyder. Finns ingen anledning till revolt när det gäller det. Varför ifrågasätta lyckan.

Stjärnbarnen på Jorden har det svårt. Att anpassa sig och ensamheten är påtaglig. Det är därför jag behöver min tablett. Jag är vilse i Kosmos. Ja, så är det.
Nu är jag nära att svälja. Men så kommer jag att tänka på nya resor.

ZOLOFT 2

Kungen har bjudit mig på bankett på slottet ikväll. Jag har ingenting att sätta på mig. På gatan träffar jag på Christer Lindarw. Han erbjuder sig att snabbdesigna en klänning för en sådan som jag.
Klockan sju, utan ångest, seglar jag in i salen och blir väl mottagen av Kungen och Silvia. De tycker att det är så roligt att jag kunde komma. Det värsta är att jag är 42 och Carl-Philip är runt 20. Hur skall vi kunna bli ett par. Tänk att få bli prinsessa.
Prinsessan utan Zoloft. En riktig kunglighet som jagas utav papparazzi. Nakenfoto från Medelhavet där mina hängbröst syns tydligt. Nu när jag är en smalis så hänger de ännu mer. Bröstoperation.

Tillbaka efter operationen så separerar jag från Carl-Philip och med ett fett bankkonto ger jag mig ut i vimlet. Frånskild prinsessa på vift. Robinsom -Tommy ringer och undrar om inte vi passar bättre ihop. En väderbiten kille i fyrtioårs-åldern. Jo, kanske det säger jag. Flyger ner till Malmö och möts av den känslige pappan intrasslad i sin manlighet. Han är snygg så vi blir ett par. Gifter oss och får tvillingar. Och så levde de lyckliga i alla sina dar.

Nu är det bråttom, sväljer tabletten utan att blinka. Har alldeles glömt bort att väninnorna kommer. Tjejmiddag med tillhörande livssnack.

TJEJMIDDAG

Har inte hunnit köpa ny klänning så jag letar fram min CL-designade och tar på mig den. Ingen av mina väninnor var med på banketten så den känns inte uttjatad.
Skall jag ha min korta frisyr eller dreadlocks. Klänningen kräver stil så jag skiter i lockarna. Färdig. Tacos på bordet och treliters papperdunkar med rödvin. Det kommer flera rödvinsfilosofer och det krävs rätt utrustning.

Gittan i sin karmosinröda byxdress kommer lite för tidigt ,det gör hon alltid. Pressad av att alltid vara perfekt är hon livrädd att komma för sent. När hon är full kommer det fram att hon äter Cipramil för att orka vara "duktiga Annika". Vi kan väl kallas oss tvillingsjälar i det avseendet.

Jonna lider av storasystersyndromet och har en pappa som är alkis. Hon klär sig därför i lojalitetskläder med honom. Jag tror att hon lider av fittångest.
Sist men inte minst kommer Lillan, trots sin vikt på 100+ kallas hon så. Bantningskurerna avlöser varandra och hon går i terapi för att utröna om hennes barndom gjort henne fet. Kanske en självupptagen mor som inte speglat hennes känslor tillräckligt gjort henne till en mänsklig avfallskvarn.

Vi avhandlar mode, män och misslyckande. Kvällen går i blått och vi slutar upp på en Irländsk bar med  Rock´n Roll på maxvolym. Dansar livet ur mig. Passar på att dricka lite mer öl innan jag lägger in stöten på sångaren i bandet.
Innan sångaren och jag går hem till mig för att knulla så ser jag Jonna hångla med en brevbärare. Han ser ut att må och hon ser desperat ut. Vad som helst som kan bekräfta henne duger, även en fel fånflinande fjant.
När sångaren och jag knullat resten av natten försvinner han och kommer aldrig mer tillbaka. Hade han stannat om jag varit Marie Fredriksson.

ZOLOFT 3

Undrar om säden från en man kan göra mig mer manlig. I så fall är det dags att göra slag i saken. Jag får börja knulla mer än en gång i halvåret. Sagt och gjort. Livet tar en ny vändning. Zoloft för att döva och män för mer testosteron.

Knullperioden börjar med tre män i veckan för att accelerera till minst en varje kväll. Dyrt och tidskrävande. Många Zoloft och mycket vin. Urskiljningsförmågan avtar i takt med antalet.

Ser mig i spegeln och tycker nog att jag fått en liten mustasch.

Efter ett halvår har jag fått helskägg och det är dags att lägga av. Inget mer knullande nu när jag hittat min manlighet

KILLMIDDAG

Krille, Mangan och Sven dyker upp här ikväll. Tar på mig dreadlocken och jeans. Pizza och öl står på bordet. Det kommer flera ölfilosofer och då är det viktigt med imagen.
Kvällens snack är tjejer, tutor och testosteron.
Många öl senare på en Irländsk bar med Rock´n Roll på maxvolym hittar jag mig själv i sängen med en tjej.
Under natten försvann helskägget och jag återfick min normala östrogenhalt. Lesbisk blev jag i en hast, hade ju knullat med en tjej.

ZOLOFT 4

Mina tofflor står i hallen och glor på mig, gapande tomma och övergivna.

I natt drömde jag Om Jan Guillou och en skål med gul-svartrandiga och mycket smala ormar. Slog upp i drömboken att ormar är ett varsel om fara och fängelsestraff.

Nu kan jag se mig själv bakom galler. På San Quentin sitter jag och Jonny Cash och sjunger countrylåtar. Vi är berömda och senare ger vi ut fler skivor än någon annan. Jag blir miljonär och skänker hälften till välgörande ändamål.

Plötsligt en dag ringer den irländske sångaren och undrar om vi inte kan ses. Jag visste väl att han skulle vara intresserad av mig som berömd.
Vi gifter oss, bildar ett eget band och skaffar fem ungar. Barnflickan tar hand om dem när vi är ute på turné.

TURNÉLIVET I ETT ROCKBAND

Jag går igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen, nycklarna ligger kvar och det tjuter. Sångaren ser på mig och jag undrar om han vet att jag har ett annat hem med kimono och Zoloft.

Vi checkar in på hotellet och kryper till kojs. Numera orkar vi inte knulla hela natten så vi somnar.
Nästa dag är det spelning på en krog I Göteborg. Jonna, Gittan, Lillan, Krille ,Mangan och Sven är där. 3+3=sant. Kärlek uppstår.
Livet i en kappsäck tar på krafterna och efter en lång sommar upplöser vi bandet och sångaren flyger hem till Irland med alla ungarna.

ZOLOFT 5

Jag sitter i min vita kimono och försöker svälja ned det vita pillret. Det tar emot och jag vet inte varför .
Vill jag inte bli en människa utan fittångest?
Vill jag inte bli som andra. Befriad. Kunna gå ut och uppföra mig som man ska. En gestalt klädd i HM:s senaste underkläder.
Totalt utan självinlevelse och utan egocentrik.

Berest, knullad, gift, mor och med tre lyckligt gifta väninnor sitter jag med tofflor i hallen. Jag sväljer pillret och önskar tillbaka Jan Guillou som onaniobjekt.