Klockan kunde ha varit vad som helst då jag insåg att jag var försenad. Sprang över gator och torg, irriterande snabb musik, bussar, tåg, spårvagnar, fan och hans jävla moster. Hur fan kom hon in i bilden? Jävla as. Å andra sidan, hur fan kom satan in i bilden. Religion, ledare, anarki. Svett, hår, undanträngda nysningar, kaffefläckar, ansträngningar: varför, varför, varför i helvete finns dom?

Utandning…

Rastlöshet…


Besegrad av tiden. Igen. Prat, tjat, snack, alltid samma, alltid samma hämmade känsla då jag möter såna som henne och honom. Orubbliga stenar i ett förhäxat och iskallt vatten, kluckandes i en hamn, utanför ett campingområde, november, dömda att klucka i evigheten, och dom älskar det! Inlåsta i detta avlånga land! Vardag, vardag, vardag, jag hatar honom.


Vardagen är min best och jag hans fest