Se älvorna dansa!
Se hur de skrider över de daggvåta ängsmarkerna
Se deras svala ansikten, världsfrånvända ansikten,
vända mot något så mycket högre, bättre och vackrare
Se deras lätta rörelser
som om vinden klätt sig i slöjjor
för att fåfängt låta sig beskådas
Känn deras stilla beröring
så knapp att förnimma
som vore den inte mer än en önskan
Lyssna till deras hemlighetsfulla röster
inte mer än vindens viskningar i gräset
men likväl trollbindande,
förföriskt,
flyktigt

Du, du fräser och muttrar
att älvor, det är ju bara påhitt och myt
inget mer trollskt än ångan från sjudande vatten
och se, så förgängligt
när solens första strålar berör de vita sjoken
så glider de undan,
flyr i sin feghet inför förnuft
Endast en dåre låter sig förledas av gammalt skrock.

Är jag en älva?






010503