jag måste hysteriskt skaffa mig ett liv
sittande här och skriva poesi
gör narr över min arbetsinitiativ
arbetslös kommer jag snart bli

hur patetiskt det än kan vara
är detta mitt utlopp för min tristess
här kan jag intresset bevara
och arbetet kännns som en petitess

jag stirrar blint på min datorskärm
njuter av det jag kan läsa
jag sätter nya alster i min pärm
och hör hur chefen börjar fräsa

JOBBA...NUDÅ....KOM IGEN...PRODUCERA....MERA!!!

orden genom mina öron stormar
han skriker och gestikulerar
bryr jag mig alls när han gormar
för jag tänker bara på hur man artikulerar

mera poesi för folket i vår värld
det skapar bara en skön atmosfär
den tar oss ut på en mental färd
helande, läkande och underbar den är

fast inom mig hinner samvetet ikapp
jag borde ju ta ett ansvar
att i arbetets tjänst vara så här slapp
gör ju att jag snart inte har det kvar

men poesin tar fast mig och stannar min dag
jag njuter och läser
jag skrattar och gråter i fulla drag
trots att chefen han fräser

JOBBA...NUDÅ....KOM IGEN...PRODUCERA....MERA!!!

jag måste hysterisk skaffa mig ett liv!!!