Nu gör den inte ont längre.

Den längtan som nyss var så påträngande nära har ställt sig på avstånd.

Jag ser tydligare nu, när det finns ett avstånd. Nu gör den inte ont längre - ömheten för dig. Varje kontur och varje linje på din själ lyser mot mig. Jag ser din livfullhet och din lyster. Jag ser en skarp bild av kärleken när jag tittar mot dig. Du håller kärlekens ros i din hand och er lycka är vacker.

Du låter mig hållas, och jag älskar det fria spelrum jag får. Fångad men ändå fri skulle man kunna säga. Evigt fjättrade men samtidigt osynligt svävande, är de ord som ännu inte sagts. Du vet att jag ser varje steg du tar, jag vet att jag överrumplar och skrämmer när jag smyger mig på. Ett kattdjur, smidig, grasiös, beräknande och listig, är jag på min jakt. Men jag kan inte fånga dig och vill dig inget illa.
Snarare är det du som leker med mig. Som har mig i en liten ask och kan välja när du vill ta fram mig. Men det gör inget. Jag trivs i det trånga utrymmet så länge jag har kvar smaken av frihet.

Mina avsikter är inte onda, jag spetsar min lyhördhet mot dina andetag, försöker höra vad du säger även om du är tyst. Du behöver inte höja din röst, bara viska ut i mörkret och jag ger mig av. Hotet mot oss kommer från ett annat håll, hotet kommer innifrån min vän. Det yttre ger oss inget skydd även om och jag täcker dig med min kropp när ångesten kommer. Den ger inget skydd jag är bara som en dimma som mojnar. Men ditt inre rum kan jag skydda, långt i från fullständigt, långt ifrån så mycket jag vill. Men där stångar jag mig blodig för din skull, för ditt inre rum gör jag allt du ber mig...
Tills gryningen kommer och solen åter stiger dröjer jag mig kvar i din närhet. Omsveper dig och växer i styrka av kraft. Njuter

Med distans kommer skarpsynthet. Med åldern kommer visdomen. Med dig kommer värmen, det är jag säker på nu. Alla goda ting är tre inte sant?