För gammelheten tränger på och i kväll är jag gammal.

Mitt gråa hår hänger tanigt vid mitt ansikte. (jo, jag såg i spegeln)

Jag är trött nu och jag
beundrar mer än skriver alla dessa ofantligt nära
texter som kryper inunder huden med
liknelser som får blodet att rusa och metaforer som gör
till och med mig, ung.

Det känns som jag levt hundra år.

det är som att jag vandrat samma väg om och om igen.

för att komma till samma avtag.

och jag väljer alltid ditt håll.

mitt emellan död och liv.

tränger gör dimmorna och inte ens natten är svart.



trött.