Nu minnes jag en vårlig dag
när Pappa måla' salen
på stege stod, med hink och mod
det minns nu femme fatalen

Det skedde då, runt -62
och målarlukten leddes
through dörren ut helt resolut
på nytt man då bereddes

att hjälpa till, men hann ej alls
ett vitten göra förrän
en främling stod där och gav hals
ja, stod där "mitt i dörren"

Så lagom tjock, i prydlig rock
han börja' missionera
men Pappa la' på svadan lock
med några ord, ej flera

Stod kvar på stegen upp vid tak
och målade metodiskt
när orden sagts var mannen spak...
och intrycket spasmodiskt

"Je tro på Gud och je tro på Jesus
men på Jehovas Vittnen tro je int
ett endaste dugg!"

Ett ögonblick jag aldrig glömmer - han var helt suverän!