Ställde mig framför spegeln

med saxen i handen

klippte med darrande hand bort

sorgen och dig

ur håret

alldeles nära svålen

ful som stryk blev jag

men vackert naken

och rasande ren

sopade upp allt det svarta på skyffeln

och kastade ut dig i snön

till våren bygger fåglarna nya bon

av sorgen och dig

jag borstade bort det sista svarta strået

från min vänstra axel

det måste ha vägt

minst ett ton