Det var en gång en människa som aldrig hade tid att träffa fler än en människa. Men människan ville förfärligt gärna umgås med minst sjutton människor som människan kände, nå, åtminstone brevväxlade med. Så människan började önska att någon av människorna skulle visa sig vara samma människa som vännen. Tänk om vännen låg bakom någon brevväns hela värld - eller rentav allesammans?! Då skulle ju människan redan ha umgåtts med dem. Då behövde människan inte ägna tid åt att förstå och berätta alltsammans på nytt för varje människa. Såvitt vännen nu hann hålla sina minnen av alla människorna i närvarande tillstånd...