jag känner konstant smärta.
huvudet värker och hjärtat värker, allt på en och samma gång.
jag försöker finna lyckan i mitt liv, men förgäves.
min inre smärta avspeglas i allt jag gör.
runt omkring mig finner jag ingen tröst, det finns ingen där.
ingen vill ta emot mig i mitt fall och försöka pussla ihop mig.
jag bad en bön till Gud. jag bad om att få slippa denna smärtan som äter mig levande inifrån, som bara blir större och större.
ännu har Han inte uppfyllt min enda önskan, men jag fortsätter att hoppas. jag fortsätter att kämpa för ett bättre liv.