Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livsångest

Nu vet jag vad jag behöver göra
för att inte själv förstöra
Att i mitt inre riva
den smärta går ej att beskriva.

Jag måste nu all sans hiva
för att kunna dessa demoner bedriva

Med ord den ångest betrycka
kan många tycka

att det är fegt och irrationellt
men för mig högst rationellt

Jag inte tro
för då får jag ingen ro
men det är det jag vill
fast jag är rådvill

Jag är skör som sig bör
Ingen jag illa vill bara få finnas till

Nu ber jag en bön om nya rön
att älska är svårt
det får mig att brista ut i gråt
Allt blev så svårt
Det blev natt och allt blev svart




Fri vers av tessie09
Läst 167 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-11-24 12:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

tessie09