Led Zeppelin skrek ut sin ångest ur högtalarna
vi släppte allvaret
och förnekade livet
det var Ruset som var meningen
ingen framtid som skrek på oss
-Nej, det var nuet som svärtade våra själar

Vi höjde oss över
Svensson och ansvar
vi sådde en hagtornshäck
mellan vardagsliv och tonårsliv
samlades i en Volvo Amazon
och Led Zeppelin var redan på väg mot himmelen

Vi tryckte Gasen i botten
mot de efterlängtade dimmorna
som uppstod i hatet mot småborgarna
-Hur Långt bort kunde man flyga?

Vi parkerade Volvon
bytte Led Zeppelin
mot Bob Marley
de hade ju svaret
det var bara att tända på
Freden låg i varje sinne
slumrande för att släppas fri
efter ännu en holk

Ingen stod emot etablissemanget
de tryckte på
och skrek:
-Ni måste ju ta ansvar!
och vi tog vårt ansvar
och gav det till Svensson

Efter det var fältet fritt
den vackra och förföriska Fröken Amfetamin
kom på besök en dag
Hon sa:-Res er ur flummandet
-Stärk er
-Skärp er
vidga ert medvetande
och Kommunicera med omvärlden

Det vita pulvret gjorde entré
och vi gjorde vårt bästa
tillvaron blev en kemifabrik
kropparna tynade bort
hjärnorna slutade Fungera
och taket blev ett filosofiskt rum