När jag sprang genom regnet

och mina kläder perforerades

av tusen hälsningar

från molnen

tänkte jag på dropparnas resa

och att jag själv bara var en anhalt

och att jag senare

skulle vara en bokstav

en länk i en oändlig berättelse

som i takt med att kläderna torkade

skulle lämna ett avtryck

ett klipp i en biljett

eller ett tunt streck

i en optisk kod

att avläsas som id-handling

på de stigande vattenmolekylerna

I var och en av dem

en rest av mig

utdelad och placerad

i myriader av sammanhang

men alltid närvarande

från och med nu

och i nästa kretslopp

än mer utspädd men delaktig

alltid delaktig

tillsammans med allt

som roterat sedan

tidernas begynnelse

Medveten om detta

hälsade jag varje regndroppe

som något jag mindes

och kände igen