Många människor har åkt skidor på längden. Minst lika många människor har läst en lång bok. Men inte många har läst böcker samtidigt som de åker skidor. Så gör man emellertid inom LängdskidLäsningen. Sida upp och ner i boken blir ett med sluttning upp och ner i verkligheten. Det finns lopp för alla distanser, men 50-60 sidor är vanligast. På samma spår kör alla givetvis samma litteratur, i regel en längre novell.

Efter varje kapitel el dyl stannar man och svarar på frågor om vad det var man läste. Har vederbörande ingen aning får han åtskilliga minuters tillägg på sin totala tid. Kommer hon med en relevant återgivelse men haltar på vissa fakta, då får hon repetera kapitlet + studera nästa i samma runda. På så vis påminner sporten snarare om skidskytte än om ren längdåkning.

Boken hänger i en krans mot bröstet. Bläddrar gör man genom en blinkande fjärrkontroll i glasögonen, emedan stavarna behövs hållas i, ja ännu stadigare än i den ordinarie skidlöpningen. Ljudböcker är fusk när det tävlas, men används med fördel vid diverse träningsmoment.

Den som har åkt längst när novellen är genomläst vinner. En jury avgör ifall åkarna är färdiga eller ej. I bästa fall har vinnaren förstått boken. Vinsten är inte enbart att man hinner läsa mer än en genomsnittlig idrottare, utan också att kroppen får bättre motion än hos en vanlig professor.

Folk är dock skeptiska till själva möjligheten att tävla mot klockan i litterär bevandring. Även naturupplevelsen blir lidande, anser snöskyddsförbundet. Lyrikskyddsföreningen anser att läsupplevelsen lider ännu mer av de vansinniga hastigheterna. Flera riktiga skidåkare bara rynkar på mössan åt konceptet. Men i själva verket blir helheten varken mer eller mindre än vad man lyckas göra den till. Skynda långsamt! säger flera författare som blivit flitigast lästa ute i spåren.