Jag har levt ett kort liv och ett instängt sådant.

Aldrig riktigt tänk på vad som finns utan strävat efter vad jag vill.

Frihet och vilja är mina första val.

Jag har varit nere i träsket och simmat.

Men även i skyn och flugit.

Dock har träsket varit mitt hem de senaste åren.

Jag är ensam barn.

Jag är självisk.

Jag är likgiltig.

Jag är ond.

Jag är kärleksfull.

Jag är älskad.

Jag är snäll.

Jag är barmhärtig.

Jag är klok.

Jag är förvirrad.

Jag hatar.

Jag älskar.

Jag vet vad jag vill men kan inte nå det.

Jag är inte rädd för döden, jag vill bara inte att de som blir lämnade ska sörja mig.

Jag lever inte för mig, för jag finner denna värld meningslös.

Vad är min mening?

Vad är mitt mål och hur ska jag nå det?

Varför är jag fast?

Varför låter jag rädsla kontrollera mig?

Jag är feg.

Vad ska jag välja?

Hur ska jag göra?

Jag hatar mig själv.

Varför ser ingen världen som jag?

Är jag fel?

Jag blir kallad känslolös.

Kall.

Egoistisk.

Är jag det?

Jag mår dåligt över vem jag är.

Jag vill inte ändra mig.

Den jag är, är den jag är.

Vad är jag?

Vem är jag?