steg för steg genom tider vi ägde

tänk, ännu väntar han skadeglatt

på minnen som livet övervägde

att gömma för dödens idédebatt

men skam den som någonsin ger sig

för hoppet kan växa sig större än så

vid anblicken lämnar han lien ifrån sig

tillmötesgår livets förfrågan som få

så lyssna på stegen mot blanksvart asfalt

nu kommer de närmre mot mänskorna här

vem syns på estraden i livfull gestalt?

jo, livet i svindlande nypremiär

betänk hur döden vände sig om

och traskade bort till sin bädd

besinna hur livet strax förekom

det bjuder oss handen, förutsedd

© Birgitta Wäppling, 13 december 2009