Det blåser en storm genom mitt blonda långa hår
det väntas en tid för svikna löften och brutna förtroenden
Långa fest nätter och mycket ångest
Är de bara jag som förändrats, eller är det inte så att det är vi alla?
Så många steg man kan kliva snett
så många dagar då inget känns rätt
Vi måste förlåta, för att kunna gå vidare i livet
vi måste öppna ögonen och ta klivet

Jag trodde du räddat mig men jag hamnade nånstands
mitt i mellan. Mellan skratt och lögner.
Fri som en fågel flög jag iväg från dig, träffa människor,
kände nån känsla men lämna sedan dem.
Åter igen sviker jag mina änglars hjärtan, jag önskar jag
vore bra så de slapp känna smärtan.
Jag trodde jag kände mig själv,
men ibland kan jag känna att jag behöver hjälp.
Gå ifrån mig medans ni kan, ni är inte värd denna skam
Jag kommer gå fel vägar och jag kommer gå rätt
men ni ska inte behöva känna på detta sätt

Tystnaden och den kalla plågsamma vinden,
känner en hand som smeker mig på kinden
Blundar och ler, för jag vet att jag vill ha mer
jag blir aldrig nöjd, när jag fått det jag vill ha
sticker jag, låt mig vara ifred ett tag.
Akta dig för mitt leende och blick, jag kommer
få dig falla och ge dig en kick,
innan jag lämnar dig och du vet inte vilken ångest
jag bär, jag kommer aldrig igen bli kär.