Genom hösten faller du,

glömskan

fångade min kärlek
hatade mina känslor

såg mitt vara
kysste min ångest,

drack varet vilket rann ur hjärnan
lagade mitt hjärta med tejp,

drev ut alla demoner
lät mig använda dina känslor då mina var defekta,
stack ett hål i varje tanke,

torterade varje ven med slöa nålar
konstant jävla smärta,

ofta var dina pupiller röda av mina rosslande andetag

landet jag aldrig såg
kyssen du gömde,

mitt personliga helvete,

denna galenskap
konstnärens altruism,

det som binder oss vid livet ännu
vemodigheterna i dina sargade ögon,

mötte min blick
en undran

du darrade den kvällen in i sömnens hetta

såg jag en tår i din kanyl




kysste dina ögon farväl

för att slutligen,

kyssa döden.