Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Som en tanke...Jag frågade: varför är du så len att ta på? Du svarade slitage =)


Vi



Som två bitar trä...
ådrade men lena,
rensköljda
uppspolade i sanden.

Inte vrakspillror utan strandfynd.
Tillsammans med skimrande snäckor
rundat lena stenar
små skatter att samla.

Olika men av samma virke
svaga spår av tjära
kan inte dölja det faktum
att vi funnit en ny funktion.

Vi kan ligga på en hylla
åtskilda, men ändå tillsammans
påminna om vattnets och tidens
obevekliga men tröstande cirkelrörelser.

Väcka längtan till sommarvärme
bara tår nedborrade i mjuk sand
solglitter och vajande vassar
o ett famnande svalkande dopp.




Fri vers av Lilian Monica
Läst 223 gånger
Publicerad 2009-12-27 20:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lilian Monica