Rymdtangon förser mitt nya
ZOOM med nyckfulla frierier.
Han viskade,
"Hon var inte medveten om bedrägeriet i dimman."

Som så många andra var han oförmögen att urskilja ljuset från...
VA FAN ÄR DET DÄR!

Min vän skapade precis en masshysteri när han uttalade orden,
"Är det bebisar som hänger från träden, är det det? skall vi inte hjälpa dom,
plocka dom ner dom." Jag kisade, och nog fan hängde dom där.

Klank!
Det ligger någon i bagage luckan, undrar hur han mår? Det låter som en säck potatis som
rullar runt i en cement blandare. Undra om det finns luft nog där inne?....Å titta en ekorre.

Vad lägligt att föröka en dubbelmoral här, vad styggt, ihjälklubbade bibliotekarier.

"Jag har blivit galen av all snurrsnö. Min nya näsa svider, det blöder,"
bra grejer viskade han.

Visdom tar tid, jag har inte den tiden.

Snabbare! Fortare!

Dömer ni mig skjuter jag, låt mig inte träffa på er i den där mörka gränden.
Ni vet den, ja, den brevid parken...Fan! Måste förklara allting.
Först går ni till vänster, svänger in på Hejaregatan, bromsa långsamt,
traska in på dödmanskistamendenvatom allén mot den där fabriken som tillverkar fabriker
och där har ni mig.

Detta är min gåva till dig, till minnet av ljusa stunder som inte längre är här.
Detta är till mig själv mottag denna gåva. Kniven är sanningen.
Till min död, till hennes död. Bara minnen, viskade han tyst och rostade
bort i den sista handväskan.
Bara minnen....
Åååå titta en ekorre