Ut ur natten som omsluter mig, bäcksvart vart jag än ser, jag tackar de gudar som ser mig för min oövervinnliga själ.
I omständigheternas grymma grepp har jag ännu inte darrat eller vrålat ut, efter tillfälligheternas slag är mitt huvud blodigt men okuvat.
Bortom vreden och tårarna lurar endast mörkrets fasa, men ålderdomens hotfulla gestalt, finner och skall finna mig förevigt orädd.
Det spelar ingen roll hur trång grinden är, hur full av straff: Jag är chef över mitt öde, jag är befälhavare över min själ.