Ensam på jorden

 

så tung himlen ruvar i natt
fästad med enstaka stjärnskruv
vid isens spända stativ

jag vet

att jag kom från en annan tid
ett annat land

en helt annan värld
och tystnaden talar sitt långsamma
urtidsspråk 
enkom till mig

Fri vers av Måna N. Berger
Läst 322 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-01-11 22:48

Skriv ut
Spara som PDF

Lili Samuelsson fullkomligt lysande, är kär i "så tung himlen ruvar i natt fästad med enstaka stjärnskruv vid isens spända stativ" vilken bild du serverar och det är så vackert i sina ordval, ahh jag är kär 2010-01-12

Johan Bergstjärna Den där känslan av alienation & som att man lever i ett främmande land, i exil - kan jag få ... Vi måste ta hand om varandra vi outsiders. 2010-01-12

Gunnar Norrman Vackert! Jag kommer att tänka på C G L Almqvist, som skrev "Om bland tusen stjärnor någon enda ser på dig tro på den stjärnans mening" o.s.v. (Fritt ur minnet) 2010-01-12

Caprice! "Var och en står ensam på jordens hjärta..." Tanken går genast till Salvatore Quasimodos mästerverk. Omsorgsfullt ihopskruvad dikt. Tack för den! 2010-01-12

Ingela Svenson Mycket fint formulerat! jag såg stjärnhilmen, och tänkte det du skrev,men med andra ord! Dessa träffar mig i hjärtat 2010-01-11

Berit Robin Lagerholm Måna, helt i all enkelhets ro; den här var mycket vacker 2010-01-11

Larz Gustafsson Känner också denna alienation. I alla fall med avseende på kronologin. 2010-01-11

walborg Första versen är lysande text - bilderna underbara. Ensamheten känns inte otrygg. 2010-01-11

Eva Langrath Vackra ord låt oss sitta tillsammans under stjärnehimlen så blir vi två på besök i en främmande verklighet 2010-01-11