Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När du försvinner, tar du mig med då?

Väskan stod i hallen,
och jag visste
vad jag hade att vänta.

Vi låg i sängen
och jag höll om
dig så som om jag
hade kunde hindra
dig från att lämna
vårat lilla paradis
bland skrynkliga lakan
och naken hud.

Det här skulle
vara sista gången
jag skulle få känna
din orakade haka
mot min kind.
Aldrig mer skulle
jag få se dig le
när du ser mig
vakna.

Jag blundade hårt
och försökte förlänga
denna stunden.
Bara så den blev lite längre.

Bara så den varade för evigt




Fri vers av Niclasdotter
Läst 427 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-01-13 08:24



Bookmark and Share


  malin...
Håller med Nenne - den meningen är underbar!
2010-01-13

    ej medlem längre
vårat lilla paradis bland skrynkliga lakan och naken hud
- härligt
2010-01-13
  > Nästa text
< Föregående

Niclasdotter