Det var sista dagen på sommarlovet
och jag satt på stranden av mjukt rundade stenar och blickade ut över den glittrande vattenytan som slutade vid horisonten där solen just gick ner.
En lätt bris smekte min fuktiga kropp.
Jag slog armarna om mig och lutade hakan mot knäna.
Vatten, vind, jord och ...eld? Jag kisade mot den nergående solen. Ja, eld.
Ett liten leende gled över mina läppar.
Jag hade legat och solat hela dagen och solen hade grillat mig gyllenbrun på sin barbeque, så visst är det eld.
Min tunga strök över läpparna och kände den salta smaken. Jag drog in andan genom näsan och kände doften av hav och tång.
Syn, smak, doft.. känsel? Jag sträckte ut handen och plockade upp en av det lena stenarna. Smekte den med tummen och slängde sen iväg den i en båge och både såg och hörde hur den landade i vattnet med ett plask.
Känsel och hörsel tänkte jag nöjt.
Jag kände hur vattendroppar fortfarande föll från håret och rann längs ryggen.
Jag böjde mig bakåt efter handduken och svepte den om mig, sen satt jag en stund till och såg på när solen försvann i ett sista försök att sätta eld på vattnet.
Långsamt reste jag mig upp, lite stelt, och sträckte på mig.
Hejdå sommar viskade jag ut över det mjukt gungande havet. Hejdå.
Vi ses nästa år.