Ett alldeles snövitt tvåtusentio
vidöppet ligger inför vår syn
lika oförstört, blankt och rent
som isen som lagt sig på sjön

Skatorna leker i drivor av snö
kivas om varje solrosfrö
koltrasten kommer och mumsar han med
gör sällskap med grönfink och sparv

Katten han jamar av ren tristess
om tassen han vägrar bli kall
nu pockandes på lite uppmärksamhet
han knôr sig framför min skärm

Så väntar vi alla på nalkande vår
då isarna brista nyss kyssta av sol
när skatparet åter i flädern häckar
och koltrasten sjunger sin kärlekssång