gömda mellanrum av oglömda ord
Glansen från en solkatt
Ibland så vaknar trots att man redan är vaken
ibland vaknar man, trots att man fortsätter att sova.
Men ibland så vaknar man inte där man somnade.
Inte heller där man sen är.
Man vaknar i ett mellanrum av liv.
Man slå upp ögonen
mot ett höstlöv
som hänger kvar
mitt i sommaren
speglandes
hudens röda ton,
där man står naken
i skogen och känner
doften av regn
från en klar himmel
lyssnandes
på tystnadens sång
som smeker fram
nya former
av ens ryggrad
just innan man kliver in i en helt ny dag
och återvänder till där man somnade.
Så vaknade jag idag.
Gläsande, precis så där
Men jag vaknade igen
insåg jag att jag inte alls glänste
det var bara fortfarande en dröm
om en solkatt
som inte låg i något mellanrum, utan satt fast
på väggen mellan mig och grannen i porten brevid
Vi som aldrig hälsat på varandra
som de flesta
aldrig heller
hälsat på
en solkatt