Den bästa dikten kommer ej ur ingenting
och inte heller är den efterapad
fast det kan tyckas som om den var skapad
ur fjärran strängars milda plong och pling

För allting vackert som vi ser och som vi hör
det ska få sjunka ner och bli en grund
och blandas till en själslikör
som vi kan njuta av en stilla stund

När vi kan unna oss att släppa taget
om det som driver oss till datt och ditt
när något anas bortom allt liksom en hägring

då blir vårt jag av vinden draget
till rymderna där ingen söker sitt
då finns de ljuva orden där i glans och fägring

När jag publicerat denna dikt fick jag några goda råd av Caprice!(se nedan)
Så här kommer en ny och förhoppningsvis bättre version:

Det bästa kommer ej ur ingenting
och inte heller är det efterapat
fast det kan tyckas som om det var skapat
ur fjärran strängars milda plong och pling

För allting vackert som vi ser och hör
det ska få sjunka ner och bli en grund
och blandas till en ljuvlig själslikör
som vi kan njuta av en stilla stund

När vi kan unna oss att släppa taget
om det som driver oss till datt och ditt
när något skymtar där liksom en hägring

då blir vårt jag igenom etern draget
till rymderna där ingen söker sitt
där blommar diktens ord i glans och fägring