hur höra den enskilda rösten tala i bruset av tomma ord.
huru uppleva levande ord.
huru stilla stormandens svepande tunga.
vilken greppar om allt i sin väg.
vilken obehindrat stjäl
vilken obehindrat rumsterar om.

förvandlar det vilket är
till icke är.

ställ dig högst upp på stormvågens klippa
svep dina händer vida
ut över

bred ett ord över

det ordet
är

stilla

ropa icke högt;
känn staven i din hand

ditt ord stilla är staven
staven vilken slår ned

giver fäste till stormandens kaossinne
det kaos vilket bedövar dess inre stämma

det finns djur vilka har långa svepande tungor
dessa befinner sig i sitt väsen

då människan blir dessa råder förvirring

det finns djur vilka har långa svepande tungor

de ser bytet
tungan
sveper ut
tungan fångar bytet
ofta är det en insekt

vad gör insekten.
det glöms lätt att dessa ”småvingar” sätter luften i rörelse.
dessa ”småvingar” leder eteriska helande strömmar dit behoven är.
de pollinerar luften.

insekten kommunicerar genom övertoner
vibrationer

”surr” med mera

strupen förutan vingsegel
stämband är icke ett talande organ
det skulle då vara ett
övertons
vibrations
surrorgan

i natten
i sommarnatten höres myggen dansa
dansa i luften
luften vibrerar av myggens sånger
vibrerar eller brusar

huru urskilja den enskilda rösten

stormvågen innehar en oerhörd kraft

stormvågen sveper upp ur havet
bringar allt i sin väg
med sig
vindar
stormar
hav

väggar av alla de slag

ljudvallar
ljuddämpare

dämpande av de höga tonerna
de gälla klangerna
har själen
behov
av.

Sfinxen blickar ut
i ökensolens hetta blickar sfinxen ut över sandhavet
luften
vibrerar
dallrar

ökensolens hetta
förbränner
torkar ut

en öken är livet utan levande skapande ord

den riktade blicken
är lä
den riktade själen
det riktade steget
är stigen

stegstigen vilken leder fram världsviljans skönhet i kärlek

huru skall stormen leva då den milda handen omfamnar den
samt viskar;
var stilla i mig