Lite pep talk Mitt hjärtaMitt hjärta så ensamt Den där känslan av melankoli som inte vill släppa taget.
Blir så trött.
Är det vintern? Är det det faktum att min dotter inte vill veta av mig inte vill förlåta mig för att jag inte ställer upp?
Eller är det för att det där med att finna en kärlek som kan och vill och orkar och vågar är så svårt?
Eller att våga vara den våga finna den våga ta emot den?
Hur ska jag kunna våga vilja välja livet? Det besvärliga motsträviga krävande givande Livet?
Är så lat
Hur ska jag våga ta det förbaskade steget om och om igen? Börja om försöka uppmuntra mig säga: "Nu var du duktig och modig A, det där gjorde du bra! Kom ihåg att du är unik och oändligt värdefull! Ingen är som du du behövs precis som du är Bara du kan fylla den plats som du har."
Så fyll den! Våga vara den du är för ingen annan kan det!
Fri vers
av
Sommarnattsljus
Läst 289 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2010-01-19 10:49
|
Nästa text
Föregående Sommarnattsljus |