i den djupa dalen av hopplöshet

där går jag omkring utan mål och mening

det är ensamt

ödsligt tomt och kargt

dagarna går till intet

där jag vandrar i meningslöshet

förbannar mitt öde

försöker förtvivlat hitta ut

dagarna går

missmodet sprider sig

när hoppet helt är på väg att dö ut lyfter jag blicken uppåt för att skrika ut min ångest

plötsligt inser jag att vägen ut inte finns här nere

vägen ut är en slingrade stig

upp över bergen

jag börjar min mödosamma klättring uppåt

hoppet har återvänt

liksom krafterna och nyfikenheten 

vad finns där bakom bergen?

dalen finns nu bakom mig

jag närmar mig toppen

tittar ut över världen