”Där är Hellner, måste grisa på…”
sade referenten, liksom luttrad
men jag småler i min soffa då
ty jag vet ju – Hellner blev ej muttrad…

Snarare mot skyarna han höjdes
lagets anda, solidaritet
stöd för Olsson… rörelsen nu röjdes
djupt i bröst – ej finnes paritet

Södergren och Hellner hindrat klungan
från att söka Olsson ränna ’fatt
avstånd ökat – fallet ur den slungan
kostat många mycket… Vilken skatt

har vi ej i landsmän som lojala
offrar sig för lagets fräcke man…
Känslorna för laget icke svala
svenskarna har visat att de kan…

Tårar föll vid Hellners hast mot målet
Olsson omåkt före målets bryn
kämpade mot trötthet, gav då stålet…
Hellner-guld och Olsson-brons! Quelle syn!