påstår att demoner gräver sig djupare in i din hud
för att smaka
fräter likt syra
och du förvandlas
du skalas
öppnas och töms
grönare och mjukare än ängen och fältet och parken
läggs förband runt din skadade tro
dina ben gipsas för att stå raka
och även om din tunga är kluven så bryr vi oss inte för så är även din själ
om dina ord har villat sig bort på avvägar långt ifrån sanningen
så gör det oss inte det minsta för vi är vilse med flit redan från början
hur trögt vätskan än flyter ut ur din arm så pumpar livet vidare ändå
och glömskan regerar efteråt för var annars skulle den härska
gryningen må föra med sig solljus men inte livsljus
dagen må spela sånger att dansa till men aldrig att tycka om
fruktar icke du som jag den soluppgång som vi väljer till den sista
skrämmer inte framtiden så som vore den hemskare än alla annan ovisshet