Melankoli i pereferi hör mitt skri
läten förlägen i sin potpurri

förblindad i klaustrofobi
segmenterad i likriktad monotoni

hur selektiv kan ens liv förbli
när det finnes en påhittat fantasi

då ens själ ligger i längtan med harmoni
hur ska då en monoton tanke kunna bli fri

ett hämmat jag är en sanning uti
i en ångestfylld melankoli

morgondagen söker svaren utanför ett haveri
morgondagen söker svaren djupsint inuti

där står du sedan med din frenesi
och kvar är bara ett du med ett förhatligt melankoli