Glädjen skrattar åt mina smilgroppar

- Kunde du inte låtit mig få lida lite till?
Nej – sa Glädjen och log

Ok på detta vis - tänkte jag och kastade min hatt i älven
Bakom den sjunde alen tittade Näcken på mig
Han log
Vad var det jag inte förstod?

Glädjen skrattade igen – jag sa att jag tänkte gå hem
Näcken lyfte sin fiol
Vackert och förtrollade
Må jag tro

När Glädjen skrattar mig i ansiktet och Näcken spelar mitt öde
Vad kan jag mer göra än ta Förståndets hand?
Näcken tappar ton för första gång
Glädjen tystnar och förståndet tiger
Jag tappar förståndet, börjar skratta i takt till tonerna jag smeker fram från fiolens strängar

Även jag finner plats i Glädjens armar
Näcken blev min vän
Och Förståndet
Gick in i min kropp och försvann

Vi avslutade dagen med en dans
I ring
Kring älvens forsande sånger
Och lövens vinande musik
Dansade vi runt i virvlande
magi