gradvis elimineras själen
till en frenetisk bottennivå
sorglösa miner speglar farvälen
som minner om vår åtrå

ditt ansikte speglar min apati
förvrängd förnimmelse av ditt jag
en döende självinsikt som amnesti
är mitt slutliga dråpslag

jag är en döende skapelse av ett förr
likt en knäsvag patetisk relik
där din existens är bakom en glasdörr
och ljudlösa blir alla mina skrik

jag ser dig med omöjlig reaktion
där vår kärlek tvingar oss ut
där naturen skapar en implossion
och får vår relation att ta ett slut