Att få känna din värme igen, hur du håller om mig och hur vi omfamnar varandra i en kyss, när allting går från vått till tort och hur det plötsligt uppspelas igen, när löv och blad går från grått till grönt, och när svalorna i skyn flyger och färdas mot norr. Att hela tiden glida mot en riktning men att varje dag känns som en berg och dalbana, hur man ständigt söker efter en lugn och trivsel-sam miljö i en värld full med kaos, att hela tiden veta att man suktar efter något man så gärna vill ha men som man vet att man inte kan få. När man vet att man kan ge svar på tal men att man istället är tyst?

När man är på botten och kastar sig ut för ett stup, när adrenalinet pumpar i varenda ådra man har. Att veta vart man står men att samtidigt inte veta vad man vill, att känna närvaron av hur älvor dansar livlöst på en blommig äng men att ständigt sukta efter ljud man egentligen inte vill höra.