I varje vrå av mitt liv väntar en saknad.
I varje vrå av mitt liv har saknaden vistats
så pass länge för sig själv
att den tagit utrymmet för givet och brett ut sig.
Som det övergivna ljuset i ett tomt rum
ekar utmed väggarna och
tillslut sätter sig. Färger mattas.
Rum växer.

Vad hette denna plats från början?

Jag vill tro att
om jag bara erkände namnet
skulle platsen få liv och växa sig stark igen.
Kanske
göra rummet en aning mänskligare
men varför skulle jag
och hur?

Min plats i den här världen är större
än någonsin tidigare