Hejsan, jag är Eliza och är nitton år, kommer från Turkiet, jag är Kurd och skickades av FN till sverige med min syster Nadja när jag var fem år gammal. Mina föräldrar avrättades av armén för de var i motståndsrörelsen och vi kom till Sverige, det var mitt i vintern och mycket kallt i detta landet, människorna var snälla, de flesta var faktiskt snälla, det kom snö den dagen när vi steg av planet på Sturups flygplats, vi kom till Malmö och hamnade först på en flyktingförläggning men ganska snabbt blev vi placerade i fosterfamilj, till en början var allt bra, mamman var snäll och vi fick börja skolan, läsa alla ämnen och hemspråk, sverige var bra, och jag fick lite kompisar, men Nadja var alltid ledsen, hon hade inga kompisar.
Sen en kväll kom vår fosterpappa in i vårt sovrum när vi hade somnat och kröp ner i Nadjas säng, Nadja hade precis börjat utveckla sina kvinnliga drag, och, ni vet, han tog på henne. Det hände många gånger men Nadja ville inte prata om det. En dag berättade vår fostermamma att vi måste placeras i en annan familj, vi bodde där bara några månader innan vi fick flytta igen, på bara några år flyttade vi säkert tio gånger, man var alltid osäker, tiden gick, åren gick, och Nadja började gymnasiet på heleneholm och jag började högstadiet, Nadja var alltid för sig själv, men duktig i skolan, smart, jag började träffa killar och träffade Henrik, vi var tillsammans i nästan två år, vi gjorde allt tillsammans, men en dag började han bli agressiv, jag fick inte göra något själv längre, och en dag när jag varit på bio med en tjejkompis, Hanna, så slog han mig när jag kom hem, han slog mig i ansiktet och sparkade mig. Till sist efter ett tag, någon vecka gjorde han slut med mig. Jag blev helt knäckt, okej. Men en bra sak hände, jag och Nadja fick en egen lägenhet, en tvåa på Kastanjegården, Men Nadja var arbetslös och hade ingen kille, hade aldrig nåra kompisar och en dag ringde mobilen när jag var i skolan, det var från sjukhuset, Nadja hade hoppat från vår balkong, nionde våningen. Nadja hade dödat sig själv, självmord. Jag förlorade killen jag trodde jag skulle gifta mig med och min syster på bara ett par månader.
Jag bor kvar i lägenheten, men jag känner mig så otroligt ensam.