Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Synlös



blind som jag är
såg jag inte dina tårar falla
förrän jag drunknade i dem

och inte såg jag dammet samlas på din sten
förrän min längtan till det som var
öppnade mina ögon

blind som jag är
kan jag nu endast följa ditt eko
men inte din röst

och jag bläddrar i böcker
för länge sen glömda
av din hand

blind som jag är
samtalar jag nu endast
med skuggor

vilsen som jag är

står vi nu på av sin ände
av strandkanten




Fri vers av Nerdissta
Läst 370 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2010-02-22 22:52



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Stark känsla av förlust i den här texten. Ett synlöst diktjag som blickar tillbaka på allt som har varit, på allt som inte sågs, på allt som kanske redan är för sent. Tårarna dränkte, dammet samlades och nu är det bara ekot av rösten som återstår. Det finns ett starkt Avstånd i dikten också. Två själar som står på var sin sida av strandkanten, kanske utan att någonsin kunna mötas igen. En sorglig känsla där det verkar som om alla broar har rasat och man bara kan samtala med skuggor.
2010-03-21

  Gisela Nordell
den är insiktsfull
"blind som jag är....följa ditt eko men inte din röst"
att lyckas i ögonblicket , så svårt
2010-02-23

    ej medlem längre
Mycket bra! Jäkligt bra faktiskt!!
det enda jag retar mig lite på är att
varje rad börjar med en versal. Är det av
lathet att inte korrigera ordbehandlarens
missar när det gäller dikter eller är det för att
du vill ha det så?
2010-02-22
  > Nästa text
< Föregående

Nerdissta
Nerdissta