inget att förstå..
jag gör det ändå....
bekräftelse
kan vara fint
ibland
om den är
äkta
och
ges samt
tas
med
ödmjukhet
tacksamhet
och
värme
jag kanske
inte gav
dig det du
behövde
på just det
sätt
du hade
behövt
just då
jag var osäker
och rädd
jag sa det
och kanhända
blev det
för mycket
för dig,
jag förbannar
mig själv för att
jag ännu ej
lärt mig att tiga
och inte heller
alltid
tänker efter
före..
jag frågade
hur jag
skulle göra
men
fick inga
svar
inte förrän
din ilska
överrumplade mig
mer än jag
hade kunnat
drömma om
det är också
ett sätt
vet ej
vad du känner
inför det
faktum
att jag
har ont
gråten om
kvällarna
nätterna
kvalfyllda
tankarna...
magen
hjärtats tomhet
som nyss var
fullt av
dig
men det värsta
är att jag
inte vet
alls
hur
du
känner....
var det
någonsin
ömsesidigt
eller
bara den
sjuka lek jag
ibland
trodde att
du lekte
du sa ju
ganska
fina saker
sådant jag
kunde
sätta in i
hjärtats
minnesalbum
om jag fick...
men jag gör
som du brukade..
...jag gör det
ändå.....