Är jag en fånge i min egen
kropp, kramper och febervåndor

min vildhet är instängd
och sömnen äter mig

förlös mig, skriker jag
förlös mig så att fåglarna
kan flyga fritt

inga fåglar kan leva i mörker

så tar jag kniven, den vassa
hugger sju hål i buken för att
befria dem, och mitt galenskapsblod
dödar jag febern

min feber svalnar genast
och ur varje hål som kniven
hugger svart blod

så flyger tre vita fåglar
glädjesprudlande mot solen

som en luftballong

de lyfter och jag