Bitter, besviken och arg,
Mina tankar äro av karg.
Finner ingen vila för min kropp,
För mig finns inget hopp.
Jag gjorde mina egna val.
Det jag har kvar, är mina kval.
Det är frukten jag får skörda.
Jag vet, mina val blev en börda.
Det var inte alls menat så,
men det kändes annorlunda då.
I mitt kargade land av tankar står jag kvar,
Med mina frågor, som jag så desperat söker svar.
Om jag bara kunde vända tiden som farit,
tillbaka till det som en gång varit.
Kanske då, får jag tillbaka allt det som förfarit.

Skriven 2005-02-27 | Kristian Lind © 1999-2010