Du ler och håller fram din falska fasad

hård, kall och vacker, svår att genomskåda

Törstiga själar dras mot din svallande kaskad

och dina mörka hemligheter ligger kvar i en låda

Men tro inget annat, du lilla patetiska ragata

än att det finns folk som ser bakom det du visar

Öppna du din vidriga mun och börja prata!

men du vet ju säkert att det då krisar...

För det som kommer ur dig är bara lögn och skit

finns inga mått att mäta sånt med just nu

Ser på långt håll att din själ aldrig någonsin varit vit

och det är för att just du är vidriga DU...

Jag har ingen lust att hata dig din lilla hora

orkar inte lägga energi på något sånt idag

mina hjälpare är tillräckligt starka och stora

för att du ska fyllas med ett totalt obehag

Så jag lämnar dig hädan och går vidare nu

tackar min lyckliga stjärna denna natten

att jag inte är det minsta som just du

niger vackert här och lyfter på hatten

Må det goda alltid vinna! Och det gör det...det vet jag!