jag ostadig är
när du är
nära

vill jag nå dig
genom vår rörelse
när vi möts
nära

hur kan jag vara
nej

hur kan jag bli
nej

hur jag när vi är

jag kan inte slita mig
jag kan inte slita mig loss
jag kan inte slita mig loss ur evigheten

ändå så sliter vi isär
universums alla kroppar
alla atomer i sång upplöses

magnetpolerna i var cellokropp kaoskastas abrupt utanför var känd vilopunkt!

yonilingam

inget ord är tillräckligt

jag kräver upprättelse!

ingen är mer än du!

djuret jag inte känner du som jag känner

jag är atomer utan molekylbindningar
jag är vattendroppen utan ytspänning
jag är det ofullständiga hålet

när du binder mig, etsar mig in i ditt väsen
när du hetsar mig in i ett universum som inte ännu finns
du kväver mig

jag kan inte andas
då vi brinner

och du frågar mig varför